2 Maccabees, även känd som Andra Makkabeerboken, Andra Makkabeerna, och förkortat som 2 Makkabéer, är en deuterokanonisk bok som berättar om förföljelsen av judar under kung Antiochos IV Epifanes och Maccabean-revolten mot honom. Den avslutas med att seleukidernas general Nicanor besegrades 161 f.Kr. av Judas Maccabeus, makkabeernas ledare.
2 Maccabees skrevs ursprungligen på koine-grekiska av en okänd diasporajude som bor i det hellenistiska Egypten. Den skrevs troligen någon gång mellan 150 och 120 f.Kr. Tillsammans med boken 1 Maccabees är den en av de viktigaste källorna om Maccabean Revolt. Verket är inte en uppföljare till 1 Maccabees utan snarare dess egen oberoende återgivning av de historiska händelserna under Maccabean Revolt. Det både börjar och slutar sin historia tidigare än 1 Makkabeer, som börjar med en incident med den seleukidiska tjänstemannen Heliodorus som försökte beskatta det andra templet 178 f.Kr., och slutade med slaget vid Adasa 161 f.Kr. Vissa forskare tror att boken är influerad av den fariseiska traditionen, med avsnitt som inkluderar ett stöd för bön för de döda och en uppståndelse av de döda.
Boken, liksom de andra Makkabeernas böcker, ingick i Septuaginta, en framstående grekisk samling av judiska skrifter. Den översattes inte omedelbart till hebreiska eller inkluderades i den masoretiska hebreiska kanonen, Tanakh. Även om det möjligen lästes av grekisktalande judar under de två århundradena efter dess tillkomst, ansåg senare judar inte att verket var kanoniskt eller viktigt. Tidiga kristna hedrade verket, och det inkluderades som ett deuterokanoniskt verk i Gamla testamentet. Katolska, östortodoxa och orientaliska ortodoxa kristna anser fortfarande att arbetet är deuterokanoniskt; Protestantiska kristna betraktar inte 2 makkabéer som kanoniska, även om många inkluderar 2 makkabéer som en del av de bibliska apokryferna, icke-kanoniska böcker som är användbara för uppbyggande syfte.
Fullständigt index över Bibeln