Predikaren (/ɪˌkliːziˈæstiːz/; biblisk hebreiska: קֹהֶלֶת, romaniserad: qōheleṯ, antik grekiska: Ἐκκλησιαστής, romaniserad: Ekklēsiastē the Christian the Book of the Ksetw-doms” (”Writible the Old”) Testamente. Titeln som vanligtvis används på engelska är en latinsk translitteration av den grekiska översättningen av det hebreiska ordet קֹהֶלֶת (Kohelet, Koheleth, Qoheleth eller Qohelet). En icke namngiven författare introducerar “Kohelett, Davids sons, kung i Jerusalems ord” (1:1) och använder inte sin egen röst igen förrän i slutverserna (12:9-14), där han ger sina egna tankar och sammanfattar Kohelets uttalanden; huvuddelen av texten tillskrivs Kohelet själv.
Kohelet proklamerar (1:2) "Fåfängas fåfänga! Allt är meningslöst!”; det hebreiska ordet hevel, “ånga”, kan bildligt betyda “oväsentlig”, “fängslig”, “fängslös” eller “meningslös”. Med tanke på detta presenterar nästa vers den grundläggande existentiella frågan som resten av boken handlar om: “Vad tjänar en människa på allt sitt möda, som hon sliter under solen?”, vilket uttrycker att livet för både visa och dumma människor slutar alla med döden. Medan Kohelet stöder visdom som ett medel för ett vällevt jordeliv, kan han inte tillskriva den evig mening. I ljuset av denna upplevda meningslöshet föreslår han att människor ska njuta av dagliga livets enkla nöjen, som att äta, dricka och njuta av sitt arbete, som är gåvor från Guds hand. Boken avslutas med påbudet att ”Frukta Gud och håll hans bud; för det är hela mänsklighetens plikt. Eftersom varje gärning kommer Gud att döma, för varje dold handling, vare sig den är god eller ond.”
Enligt rabbinsk tradition skrevs boken av kung Salomo på hans ålderdom, men förekomsten av persiska lånord och arameismer pekar på ett datum tidigast omkring 450 fvt, medan det senaste möjliga datumet för dess sammansättning är 180 fvt.
Fullständigt index över Bibeln