Galaterbrevet är den nionde boken i Nya testamentet. Det är ett brev från aposteln Paulus till ett antal tidiga kristna samfund i Galatien. Forskare har föreslagit att detta antingen är den romerska provinsen Galatien i södra Anatolien, eller en stor region som definieras av en etnisk grupp keltiska människor i centrala Anatolien.
I detta brev är Paulus huvudsakligen bekymrad över kontroversen kring icke-judiska kristna och den mosaiska lagen under den apostoliska tidsåldern. Paulus hävdar att de icke-judiska galaterna inte behöver följa den mosaiska lagens grundsatser, särskilt religiös manlig omskärelse, genom att kontextualisera lagens roll i ljuset av Kristi uppenbarelse. Galaterbrevet har utövat ett enormt inflytande på kristendomens historia, utvecklingen av kristen teologi och studiet av aposteln Paulus.
Den centrala tvisten i brevet gäller frågan om hur hedningar kunde konvertera till kristendomen, vilket visar att detta brev skrevs på ett mycket tidigt stadium i kyrkohistorien, då den stora majoriteten av de kristna var judiska eller judiska proselyter, vilket historiker refererar till som de judiska kristna. En annan indikator på att brevet är tidigt är att det inte finns någon antydan i brevet om en utvecklad organisation inom det kristna samfundet i stort. Detta uttrycker det under Paulus själv.
Fullständigt index över Bibeln