1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.
2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn. [1]
3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.
4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,
5 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"
6 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."
7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.
8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.
9 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.