© 2010 Urantia Foundation
116:0.1 OM MÄNNISKAN insåg att hennes Skapare — hennes närmaste övervakare — samtidigt som de är gudomliga är de också finita, och att tidens och rymdens Gud är en evolverande och icke-absolut Gudom, då skulle de motsättningar som orsakas av de den timliga världens ojämlikheter upphöra att vara djupa religiösa paradoxer. Då skulle inte den religiösa tron längre missbrukas till att främja social trångsynthet och självbelåtenhet bland de lyckligt lottade, medan den endast tjänar till att uppmuntra till stoisk resignation bland de olyckliga offren för social utarmning.
116:0.2 Om man betraktar de utsökt fullkomliga sfärerna i Havona är det både förnuftigt och logiskt att tro att de gjordes av en fullkomlig, infinit och absolut Skapare. Samma förnuft och logik skulle dock tvinga varje ärlig varelse, som betraktar oordningen, ofullkomligheterna och orättvisorna på Urantia, att dra den slutsatsen att er värld hade gjorts och sköttes av Skapare som var subabsoluta, för-infinita och annat än fullkomliga.
116:0.3 Erfarenhetsbaserd tillväxt innebär kompanjonskap mellan den skapade och Skaparen — Gud och människa i förbund. Tillväxt är kännemärket för den erfarenhetsmässiga Gudomen. Havona växte inte; Havona finns och har alltid funnits; det är existentiellt likt de eviga Gudar som är dess upphov. Det är tillväxt som kännetecknar storuniversum.
116:0.4 Den Allsmäktige Supreme är en levande och evolverande Gudom med styrka och personlighet. Hans nuvarande verksamhetsområde, storuniversum, är också ett växande rike som kännetecknas av styrka och personlighet. Hans bestämmelse är fulländning, men hans nuvarande erfarenhet omfattar elementen tillväxt och ofullständig status.
116:0.5 Den Suprema Varelsen verkar i första hand i centraluniversumet som andepersonlighet. I andra hand fungerar han i storuniversum som Gud den Allsmäktige, en styrkans personlighet. Den Supremes funktion i tredje hand i totaluniversum är nu latent och existerar endast som en okänd sinnespotential. Ingen vet just vad den Suprema Varelsens tredje utvecklingsskede kommer att avslöja. En del tror att när superuniverserna har etablerats i ljus och liv kommer den Supreme, utgående från Uversa, att börja fungera som den allsmäktige och erfarenhetsmässige härskaren över storuniversum, samtidigt som han expanderar i styrka som den överallsmäktige i de yttre universerna. Andra spekulerar att Suprematetens tredje skede kommer att medföra en tredje nivå av gudomsmanifestation. Ingen av oss vet med säkerhet.
116:1.1 Varje evolverande varelsepersonlighets erfarenhet är en fas i den Allsmäktige Supremes erfarenhet. Det intelligenta underordnandet av varje fysiskt segment i superuniverserna är en del av den Allsmäktige Supremes växande kontroll. Den skapande syntesen av styrka och personlighet är en del av det Suprema Sinnets skapardrift och själva kärnan i den evolutionära tillväxten av enhetlighet i den Suprema Varelsen.
116:1.2 Förenandet av Suprematetens styrke- och personlighetsattribut är det Suprema Sinnets funktion, och den Allsmäktige Supremes fullbordade evolution kommer att resultera i en enda förenad och personlig Gudom — inte i någon löst koordinerad association av gudomliga attribut. Sett ur ett bredare perspektiv kommer det inte att finnas någon Allsmäktig skilt från den Supreme, ingen Suprem skilt från den Allsmäktige.
116:1.3 Under alla de evolutionära tidsåldrarna ligger den Supremes fysiska styrkepotential hos de Sju Suprema Styrkeledarna, och sinnespotentialen vilar hos de Sju Härskarandarna. Det Infinita Sinnet är den Oändlige Andens funktion; det kosmiska sinnet är de Sju Härskarandarnas omvårdnadsverksamhet; det Suprema Sinnet är på väg att framträda aktualt vid koordineringen av storuniversum och i funktionell association med uppenbarelsen och uppnåendet av Gud den Sjufaldige.
116:1.4 Sinnet i tid och rymd, det kosmiska sinnet, fungerar olika i vart och ett av de sju superuniverserna, men det koordineras genom något okänt associativt förfarande i den Suprema Varelsen. Den Allsmäktiges överinsyn över storuniversum är inte uteslutande fysisk och andlig. I de sju superuniverserna är den i första hand materiell och andlig, men det förekommer även företeelser av den Supreme vilka är både intellektuella och andliga.
116:1.5 Vi vet verkligen mindre om Suprematetens sinne än om någon annan aspekt hos denna evolverande Gudom. Det är obestridligen aktivt överallt i storuniversum, och det tros ha en potentiell bestämmelse som innebär en vittomfattande funktion i totaluniversum. Detta vet vi emellertid: Medan det fysiska kan nå en avslutad tillväxt, och medan anden kan uppnå fulländning i sin utveckling, så upphör sinnet aldrig att göra framsteg — sinnet är det erfarenhetsmässiga medlet till ändlöst framåtskridande. Den Supreme är en erfarenhetsbaserad Gudom och når därför aldrig fram till en fullbordad och avslutad sinnesförmåga.
116:2.1 Den Allsmäktiges styrkenärvaro i universum framträder samtidigt med att de höga skaparna och övervakarna av de evolutionära superuniverserna framträder på den kosmiska handlingsscenen.
116:2.2 Gud den Supreme härleder sina ande- och personlighetsattribut från Paradistreenigheten, men till styrka aktualeras han i det som utförs av Skaparsönerna, Dagarnas Forna och Härskarandarna, vilkas gemensamma handlingar är källan till hans växande styrka som allsmäktig härskare över de sju superuniverserna.
116:2.3 En okvalificerad Paradisgudom är ofattbar för evolverande varelser i tid och rum. Evighet och infinitet anger en sådan nivå av gudomsverklighet som de tids- och rymdbundna varelserna inte kan förstå. Gudomens infinitet och överhöghetens absoluthet är inneboende i Paradistreenigheten, och Treenigheten är en realitet som i någon mån ligger bortom den dödliga människans fattningsförmåga. Varelser i tid och rymd måste ha ursprung, relativiteter och bestämmelser för att kunna fatta universumrelationer och förstå gudomlighetens betydelsevärden. Därför tunnar Paradisgudomen ut och inskränker på annat sätt personifieringarna av gudomligheten utanför Paradiset och för sålunda in i tillvaron de Suprema Skaparna och deras medarbetare, som ständigt för livets ljus allt längre bort från dess källa i Paradiset, tills det finner sitt mest avlägsna och vackra uttryck i Gåvosönernas jordiska liv i de evolutionära världarna.
116:2.4 Detta är ursprunget till Gud den Sjufaldige, vars följd av nivåer den dödliga människan möter i följande ordning:[1]
116:2.5 1. Skaparsönerna (och de Skapande Andarna).
116:2.6 2. Dagarnas Forna.
116:2.7 3. De Sju Härskarandarna.
116:2.8 4. Den Suprema Varelsen.
116:2.9 5. Samverkaren.
116:2.10 6. Den Evige Sonen.
116:2.11 7. Den Universelle Fadern.
116:2.12 De första tre nivåerna är de Suprema Skaparna; de sista tre nivåerna är Paradisgudomarna. Den Supreme träder alltid emellan som den erfarenhetsbaserade andepersonifieringen av Paradistreenigheten och som det erfarenhetsmässiga fokuset för den evolutionära allsmäktiga styrkan som Paradisgudomarnas skaparbarn förfogar över. Den Suprema Varelsen är den maximala uppenbarelsen av Gudomen till de sju superuniverserna och för den nuvarande universumtidsåldern.
116:2.13 I enlighet med de dödligas logik kunde man kanske dra den slutsatsen att det erfarenhetsmässiga återförenandet av de gemensamma handlingar som utgår från de första tre nivåerna av Gud den Sjufaldige skulle motsvara Paradisgudomens nivå, men så är inte fallet. Paradisgudomen är existentiell Gudom. De Suprema Skaparna i sin gudomliga förening av styrka och personlighet bildar och uttrycker en ny styrkepotential av erfarenhetsbaserad Gudom. Denna styrkepotential av erfarenhetsmässigt ursprung finner ofrånkomlig och oundviklig förening med den erfarenhetsbaserade Gudomen med ursprung i Treenigheten — den Suprema Varelsen.
116:2.14 Gud den Supreme är inte Paradistreenigheten, inte heller är han en eller alla av de Skapare i superuniverserna vilkas funktionella aktiviteter faktiskt syntetiserar hans evolverande allsmäktiga styrka. Fastän Gud den Supreme har sitt ursprung i Treenigheten manifesterar han sig för de evolutionära varelserna som en styrkepersonlighet endast genom de koordinerade funktionerna i de tre första nivåerna av Gud den Sjufaldige. Den Allsmäktige Supreme förverkligas nu i tid och rymd genom de Suprema Skaparpersonligheternas aktiviteter, så som Samverkaren i evigheten fick sin tillvaro genom den Universelle Faderns och den Evige Sonens vilja. Dessa varelser som bildar de tre första nivåerna av Gud den Sjufaldige är själva naturen av och ursprunget till den Allsmäktige Supremes styrka; därför måste de alltid ta del i och upprätthålla hans administrativa åtgärder.
116:3.1 Paradisgudomarna verkar inte endast direkt i sina gravitationsströmkretsar över hela storuniversum, utan de fungerar också genom sina olika förmedlare och andra manifestationer, såsom:
116:3.2 1. Det Tredje Ursprungets och Centrets sinnesfokuseringar. Energins och andens finita domäner hålls bokstavligen ihop av Samverkarens sinnesnärvaro. Detta gäller för den Skapande Anden i ett lokaluniversum, vidare till de Återspeglande Andarna i ett superuniversum och ända till Härskarandarna i storuniversum. De sinnesströmkretsar som utgår från dessa olika intelligensfokus representerar den kosmiska arena där de skapade träffar sina val. Sinnet är den flexibla verklighet som skapade och Skapare så lätt kan bearbeta; det är den livsviktiga länk som binder samman materia och ande. Det Tredje Ursprungets och Centrets sinnesutgivning förenar Gud den Supremes andeperson med den evolutionäre Allsmäktiges erfarenhetsmässiga styrka.
116:3.3 2. Det Andra Ursprungets och Centrets personlighetsuppenbarelser. Samverkarens sinnesnärvaro förenar gudomlighetens ande med energins mönster. Den Evige Sonens och hans Paradissöners utgivningsinkarnationer förenar, faktiskt fusionerar, en Skapares gudomliga natur med en skapads evolverande natur. Den Supreme är både skapad och skapare; möjligheten för honom att vara detta uppenbaras i den Evige Sonens och hans jämställda och underordnade Söners utgivningsverksamhet. Sönernas utgivningsklasser — Mikaelerna och Avonalerna — utvidgar i själva verket sin gudomliga natur med en skapads äkta natur som har blivit deras av att de har levt ett verkligt liv som skapade varelser i evolutionära världar. När gudomligheten blir lik det mänskliga, då inneligger i detta förhållande möjligheten att det mänskliga kan bli gudomligt.
116:3.4 3. Det Första Ursprungets och Centrets närvaro i de skapades inre. Sinnet förenar andekausationer med energireaktioner. Utgivningsomvårdnaden förenar gudomlighetens nedstigningar med de skapade varelsernas uppstigningar, och den Universelle Faderns fragment i de skapades inre förenar faktiskt de evolverande varelserna med Gud i Paradiset. Det finns många sådana närvaron av Fadern vilka dväljs i talrika klasser av personligheter, och hos de dödliga människorna är dessa gudomliga fragment av Gud Tankeriktarna. Mysterieledsagarna är för människorna vad Paradistreenigheten är för den Suprema Varelsen. Riktarna är absoluta grundvalar, och på absoluta grundvalar kan ett val som sker av fri vilja åstadkomma en utveckling av den gudomliga realitet som utgörs av en evighetsvarelses natur, finalitnatur i människans fall, gudomsnatur i Gud den Supreme.
116:3.5 De utgivningar i de skapades gestalt som dessa Söner av paradisklass företar gör det möjligt för dessa gudomliga Söner att berika sin personlighet genom att förvärva universumvarelsers faktiska natur, samtidigt som dessa utgivningar ofelbart uppenbarar för varelserna själva Paradisets väg till uppnåendet av gudomlighet. Den Universelle Faderns utgivning av Riktare gör det möjligt för honom att dra till sig alla volitionella viljevarelsers personlighet. Utigenom alla dessa förhållanden i de finita universerna är Samverkaren den ständigt närvarande källan till den sinnesomvårdnad som möjliggör dessa aktiviteter.
116:3.6 På dessa och många andra sätt deltar Paradisgudomarna i tidens evolutionsyttringar, så som de utvecklas på rymdens kretsande planeter, och så som de kulminerar i framträdandet av den Supreme personlighetskonsekvensen av all evolution.
116:4.1 Den Suprema Helhetens enhet är beroende av den tilltagande föreningen av de finita delarna; den Supremes aktualering är resultatet av och orsaken till själva denna förening av suprematetens faktorer — skaparna, de skapade, intelligenserna och energierna i universerna.
116:4.2 Under de tidsåldrar då Suprematens överhöghet undergår utveckling i tiden är den Supremes allsmäktiga styrka beroende av Gud den Sjufaldiges gudomlighetshandlingar, samtidigt som det förefaller att finnas ett särskilt nära förhållande mellan den Suprema Varelsen och Samverkaren samt dennes primära personligheter de Sju Härskarandarna. Den Oändlige Anden fungerar i egenskap av Samverkaren på många sådana sätt som kompenserar den evolutionära Gudomens ofullständighet och upprätthåller mycket nära relationer till den Supreme. Denna närhet i förhållandet gäller i viss mån för alla Härskarandar, men i synnerhet för Härskarande Nummer Sju, som för den Supremes talan. Denna Härskarande känner — står i personlig kontakt med — den Supreme.
116:4.3 I ett tidigt skede av projekteringen av skapelseplanen för superuniverserna förenade sig Härskarandarna med den upphovsmässiga Treenigheten i en gemensam skapelse av de fyrtionio Återspeglande Andarna, och samtidigt fungerade den Suprema Varelsen kreativt som en kulminerande faktor för de gemensamma gärningar som utgick från Paradistreenigheten och Paradisgudomarnas skapande barn. Majeston framträdde och har allt sedan dess fokuserat det Suprema Sinnets kosmiska närvaro, samtidigt som Härskarandarna fortsätter som ursprung och centra för det kosmiska sinnets vittomfattande omvårdnadsverksamhet.
116:4.4 Härskarandarna fortsätter dock övervakningen av de Återspeglande Andarna. Den Sjunde Härskaranden står (i samband med den allmänna övervakningen av Orvonton från centraluniversumet) i personlig kontakt med (och har överinsyn över) de sju Återspeglande Andar som är stationerade i Uversa. I sitt övervaknings- och administrationsarbete mellan och inom superuniverserna står han i återspeglingskontakt med de Återspeglande Andar av hans egen typ som finns stationerade i varje superuniversums huvudstad.
116:4.5 Dessa Härskarandar inte endast stödjer och vidgar Suprematetens överhöghet, utan de påverkas i sin tur av den Supremes skapande syften. Vanligen är Härskarandarnas gemensamma skapelser av halvt materiell art (styrkeledare osv.), medan deras individuella skapelser hör till den andliga klassen (supernafer osv.). När Härskarandarna gemensamt producerade Kretsarnas Sju Andar som svar på den Suprema Varelsens vilja och syfte, bör det noteras att de efterkommande från denna skaparhandling är andliga, inte materiella eller halvmateriella.
116:4.6 Så som det förhåller sig med superuniversernas Härskarandar, så förhåller det sig också med de trefaldiga härskarna över dessa superskapelser — Dagarnas Forna. Dessa personifikationer av Treenighetens rättvisa och rättskipning i tid och rymd verkar som stödjepunkter på fältet för den Supremes mobiliserande allsmäktiga styrka och tjänar som den sjufaldiga fokuseringen för utveckling av treenighetens överhöghet i tidens och rymdens domäner. Från sitt fördelaktiga läge halvvägs mellan Paradiset och de evolverande världarna ser dessa härskare av treenighetsursprung i båda riktningarna, de har vetskap i båda riktningarna och koordinerar i båda riktningarna.
116:4.7 Lokaluniverserna är emellertid de verkliga laboratorierna i vilka utförs de sinnesexperiment, galaktiska äventyr, gudomlighetsutvecklingar och personlighetsframsteg som kosmiskt sammanräknade bildar den verkliga grundval på vilken den Supreme uppnår sin gudomsevolution i och genom erfarenhet.
116:4.8 I lokaluniverserna utvecklas även Skaparna: Samverkarens närvaro utvecklas från ett levande styrkefokus till ställningen som ett universums gudomliga Moderande-personlighet; Skaparsonens natur av existentiell paradisgudomlighet utvecklas till en erfarenhetsmässig natur med suprem överhöghet. Lokaluniverserna är startpunkterna för den sanna evolutionen, upphovsplatserna för ofullständiga äkta personligheter utrustade med valmöjligheten att enligt fri vilja vara med om att skapa sig själva till sådana som de är avsedda att bli.
116:4.9 Genom att utge sig till de evolutionära världarna förvärvar Administratörsönerna slutligen egenskaper som uttrycker Paradisets gudomlighet i erfarenhetsmässig förening med de högsta andliga värdena i människans materiella natur. Genom dessa och andra utgivningar förvärvar Mikael-Skaparna likaså den natur och det kosmiska synsätt som deras faktiska barn i lokaluniversumet har. Sådana Mästar-Skaparsöner närmar sig den subsuprema erfarenhetens fullbordan; och när deras överhöghet i lokaluniversumet utvidgas till att omfatta den associerade Skapande Anden kan man säga att den närmar sig suprematetens gränser inom det evolutionära storuniversums nuvarande potentialer.
116:4.10 När Gåvosönerna uppenbarar nya vägar för människan att finna Gud, skapar de inte dessa vägar till att uppnå gudomlighet; snarare lyser de upp dessa framåtskridandets eviga vägar som leder genom den Supremes närvaro till Paradisfaderns person.
116:4.11 Lokaluniversumet är startplatsen för de personligheter som är längst borta från Gud, och som därför kan uppleva den största graden av andlig uppstigning i universum, kan uppnå maximalt erfarenhetsmässigt deltagande i medskapandet av sig själva. Dessa samma lokaluniverser erbjuder likaså största möjliga erfarenhetsdjup för de nedstigande personligheterna, som därmed uppnår något som för dem är precis lika meningsfullt som uppstigningen till Paradiset är för en evolverande varelse.
116:4.12 Den dödliga människan förefaller att vara nödvändig för Gud den Sjufaldiges fullständiga fungerande då denna gudomlighetsgruppering kulminerar i den aktualerande Supreme. Det finns många andra klasser av universumpersonligheter som är lika nödvändiga för utvecklingen av den Supremes allsmäktiga styrka, men denna beskrivning framförs som upplysning för människovarelserna, därför begränsar den sig främst till de faktorer som är verksamma vid utvecklingen av Gud den Sjufaldige och som har anknytning till den dödliga människan.
116:5.1 Ni har instruerats om Gud den Sjufaldiges förhållande till den Suprema Varelsen, och ni borde nu känna till att den Sjufaldige omfattar såväl storuniversums övervakare som dess skapare. Dessa sjufaldiga övervakare av storuniversum utgörs av följande:
116:5.2 1. De Ledande Fysiska Övervakarna.
116:5.3 2. De Suprema Styrkecentren.
116:5.4 3. De Suprema Styrkeledarna.
116:5.5 4. Den Allsmäktige Supreme.
116:5.6 5. Verksamhetens Gud — den Oändlige Anden.
116:5.7 6. Paradisön.
116:5.8 7. Paradisets Ursprung — den Universelle Fadern.
116:5.9 Dessa sju grupper kan funktionellt inte skiljas från Gud den Sjufaldige, och de bildar den fysiska kontrollnivån av detta gudomsförbund.
116:5.10 Tudelningen i energi och ande (som härstammar från samnärvaron av den Evige Sonen och Paradisön) symboliserades med tanke på superuniverserna när de Sju Härskarandarna förenat engagerade sig i sin första gemensamma skapargärning. Denna händelse innebar de Sju Suprema Styrkeledarnas framträdande. Samtidigt därmed differentierade sig Härskarandarnas andliga strömkretsar kontrastivt från de fysiska aktiviteterna i styrkeledarnas övervakning, och omedelbart framträdde det kosmiska sinnet som en ny faktor vid koordineringen av materia och ande.
116:5.11 Den Allsmäktige Supreme håller på att utvecklas som högste övervakare av den fysiska styrkan i storuniversum. Under nuvarande universumtidsålder förefaller denna potential av fysisk styrka att vara centrerad i de Sju Suprema Styrkeledarna, som verkar genom styrkecentrens fasta lokaliseringar och genom de fysiska övervakarnas rörliga närvaro.
116:5.12 Universerna i tiden är inte fulländade; fulländning är deras bestämmelse. Kampen för fulländning gäller inte endast de intellektuella och andliga nivåerna utan även energins och massans fysiska nivå. Etablerandet av de sju superuniverserna i ljus och liv förutsätter att de har uppnått fysisk stabilitet. Man förmodar att då det materiella jämviktstillståndet slutligen uppnås innebär detta att utvecklingen av den Allsmäktiges fysiska övervakning är fullbordad.
116:5.13 Under de första tiderna av universernas uppbyggnad är till och med Skaparna i Paradiset främst sysselsatta med den materiella jämvikten. Mönstret för ett lokaluniversum tar form inte endast som resultat av styrkecentrens aktiviteter utan även på grund av den Skapande Andens rymdnärvaro. Under alla dessa tidiga epoker av ett lokaluniversums uppbyggande uppvisar Skaparsonen en föga förstådd egenskap som gäller den materiella övervakningen, och han lämnar inte sin huvudstadsplanet förrän en jämvikt i stora drag har etablerats i lokaluniversumet.
116:5.14 När allt kommer omkring reagerar all energi för sinnet, och de fysiska övervakarna är barn till sinnets Gud, som är den som aktiverar Paradisets mönster. Styrkeledarnas intelligens ägnas oupphörligt åt uppgiften att åstadkomma materiell kontroll. Deras kamp för fysiskt herravälde över energins relationer och massans rörelser upphör aldrig förrän de vinner slutlig seger över de energier och massor som utgör deras ständiga verksamhetsområde.
116:5.15 Andens kamp i tid och rymd gäller evolutionen av andens herravälde över materien genom förmedling av (det personliga) sinnet; den fysiska (icke-personliga) evolutionen av universerna gäller den kosmiska energins harmoniserande med jämviktsuppfattningarna hos sinnet, som är underställt andens överinsyn. Den totala evolutionen av hela storuniversum rör sig om personlighetens förenande av det energikontrollerande sinnet med det andekoordinerade intellektet och kommer att uppenbaras när den Supremes allsmäktiga styrka till fullo framträder.
116:5.16 Svårigheten att nå ett dynamiskt jämviktstillstånd inneligger i det faktum att kosmos växer. De etablerade strömkretsarna i den fysiska skapelsen råkar ständigt i fara av att ny energi och ny massa uppkommer. Ett växande universum är ett instabilt universum, därför kan ingen del av den kosmiska helheten finna verklig stabilitet förrän tidens fullbordan bevittnar de sju superuniversernas materiella fullständigande.
116:5.17 I ljusets och livets etablerade universer förekommer inga oväntade fysiska händelser av större betydelse. En relativt fullkomlig kontroll över den materiella skapelsen har uppnåtts, men fortsättningsvis innebär de problem, som de stadgade universernas förhållande till de evolverande universerna medför, en utmaning av skickligheten hos Universums Styrkeledare. Dessa problem kommer dock gradvis att minska när den nyskapande aktiviteten avtar då storuniversum närmar sig kulmineringen av den evolutionära utvecklingen.
116:6.1 I de evolutionära superuniverserna är energi-materien dominerande utom i personligheten, där anden genom sinnets förmedling kämpar för herraväldet. Målet för de evolutionära universerna är att underkuva energi-materien med hjälp av sinnet, att koordinera sinnet med anden, och att göra allt detta i kraft av den skapande och förenande personlighetsnärvaron. Sålunda blir, i förhållande till personligheten, de fysiska systemen underordnade, sinnessystemen jämställda och andesystemen ledande.
116:6.2 Denna förening av styrka och personlighet kommer på gudomsnivåerna till uttryck i och som den Supreme. Den egentliga utvecklingen av andens dominans är emellertid en tillväxt som bygger på de handlingar som storuniversums Skapare och skapade utför av fri vilja.
116:6.3 På absoluta nivåer är energi och ande ett. I samma ögonblick som avvikelse görs från sådana absoluta nivåer framträder emellertid en åtskillnad, och då energi och ande går ut från Paradiset mot rymden vidgas klyftan mellan dem tills de i lokaluniverserna har blivit helt divergerande. De är inte längre identiska, inte heller är de likartade, och sinnet måste träda emellan för att relatera med varandra.
116:6.4 Att energin kan styras av de kontrollerande övervakningspersonernas handlingar avslöjar att energin reagerar för sinnesinverkan. Att massan kan stabiliseras genom dessa samma övervakande entiteters agerande anger att massan reagerar för sinnets ordningsskapande närvaro. Att anden själv i den viljeutrustade personligheten genom sinnet kan sträva efter herravälde över energi-materien avslöjar den potentiella enheten i all finit skapelse.
116:6.5 Det finns ett ömsesidigt beroende mellan alla krafter och personligheter överallt i universernas universum. Skaparsönerna och de Skapande Andarna är beroende av styrkecentrens och de fysiska övervakarnas medverkan vid organiserandet av universer. De Suprema Styrkeledarna är ofullständiga utan Härskarandarnas överinsyn. Hos en människovarelse reagerar den fysiska livsmekanismen till en viss del på (det personliga) sinnets befallningar. Samma sinne kan i sin tur bli dominerat av den målinriktade andens ledning, och som resultat av en sådan evolutionär utveckling skapas ett nytt barn till den Supreme, en ny personlig helhet av flera slag av kosmisk verklighet.
116:6.6 Så som det förhåller sig med delarna, så förhåller det sig även med helheten. Suprematetens andeperson behöver den Allsmäktiges evolutionära styrka för att nå fullbordan av Gudomen och bestämmelsens uppnåelse, association med Treenigheten. Tidens och rymdens personligheter står för kraftansträngningen, men kulminationen och fullbordandet av denna kraftansträngning är den Allsmäktige Supremes verk. Samtidigt som helhetens tillväxt sålunda är summan av delarnas samfällda tillväxt, följer därav likaså att delarnas utveckling är en segmenterad återspegling av helhetens målinriktade tillväxt.
116:6.7 I Paradiset är monota och ande en helhet — omöjliga att särskilja annat än till namnet. I Havona är materien och anden, fastän de kan särskiljas, samtidigt naturligt harmoniska. I de sju superuniverserna förekommer dock en stor skillnad. Det finns en vid klyfta mellan kosmisk energi och gudomlig ande; därför finns det där en större erfarenhetsmässig potential för sinnet att med sin verksamhet harmonisera och till slut förena fysiskt mönster med andliga syften. I de i tiden evolverande universerna i rymden är uttunningen av gudomligheten större, problemen som skall lösas svårare och möjligheten att få erfarenhet i att lösa dem mera omfattande. Hela denna superuniversumsituation för med sig en vidare arena för evolutionär tillvaro där möjligheten till kosmisk erfarenhet görs tillgänglig likaväl för skapad som för Skapare — rentav för den Suprema Gudomen.
116:6.8 Andens dominans som är existentiell på absoluta nivåer blir en evolutionär erfarenhet på finita nivåer och i de sju superuniverserna. Denna erfarenhet delas lika av alla, från den dödliga människan till den Suprema Varelsen. Alla strävar, strävar personligen, efter detta uppnående. Alla deltar, deltar personligen, i ödesbestämmelsen.
116:7.1 Storuniversum är inte endast en materiell skapelse av fysisk storslagenhet, andens sublimitet och intellektuell omfattning, utan det är också en storartad och känsligt reagerande levande organism. Verkligt liv pulserar utigenom den mekanism som det vibrerande kosmos väldiga skapelse utgör. Universernas fysiska verklighet är symbolisk för den del av den Allsmäktige Supremes verklighet som kan uppfattas. Denna materiella och levande organism genomlöps av informationsströmkretsar precis så som människokroppen genomkorsas av ett nätverk av känselnerver. Detta fysiska universum är fyllt av energikanaler som effektivt aktiverar den materiella skapelsen, precis så som människokroppen får sin näring och energi genom blodomloppets distribution av de energiprodukter som kan upptas från födan. Det vidsträckta universum saknar inte heller sådana koordinerande centra för utomordentlig överinsyn vilka kunde jämföras med människomekanismens känsliga kemiska kontroll. Om ni blott visste något om ett styrkecentrums fysiska gestalt, kunde vi analogt berätta för er mycket mer om det fysiska universum.
116:7.2 I stort sett så som de dödliga litar till solenergin för livets upprätthållande, så är storuniversum beroende av de aldrig sinande energier, som strömmar ut från nedre Paradiset, för att upprätthålla de materiella aktiviteterna och kosmiska rörelserna i rymden.
116:7.3 De dödliga har givits sinne med vilket de kan bli medvetna om sin identitet och personlighet. Till det finitas helhet har utgivits sinne — rentav ett Supremt Sinne — med vilket anden i denna uppkommande personlighet i kosmos ständigt strävar efter herravälde över energi-materien.
116:7.4 Den dödliga människan reagerar för andens ledning, så som storuniversum reagerar för det vittomspännande greppet från den Evige Sonens andegravitation, den universella övermateriella kraft som håller samman de eviga andliga värdena i alla skapelser i tidens och rymdens finita kosmos.
116:7.5 Människovarelserna kan för evigt identifiera sig med den totala och oförstörbara universumverkligheten — fusion med sin inre Tankeriktare. På samma sätt är den Supreme för evigt avhängig av den absoluta stabiliteten hos den Ursprungliga Gudomen, Paradistreenigheten.
116:7.6 Människans dragning till Paradisets fulländning, hennes strävan efter gudsuppnåelse, skapar i det levande kosmos en genuin gudomlighetsspänning som kan lösas endast genom utvecklandet av en odödlig själ; detta är vad som händer i en enskild dödlig varelses erfarenhet. När alla skapade och alla Skapare i storuniversum likaledes strävar efter gudsuppnåelse och gudomlig fulländning uppkommer en djup kosmisk spänning som kan få sin utlösning endast i den sublima syntesen av den allsmäktiga styrkan med andepersonen som är den evolverande Guden för alla skapade, den Suprema Varelsen.
116:7.7 [Avfattat under beskydd av en Mäktig Budbärare, som temporärt vistas på Urantia.]