© 2010 Urantia Foundation
| Kapitel 32. Evolutionen av lokaluniverser |
Index
Flera versioner |
Kapitel 34. Lokaluniversumets Moderande |
33:0.1 FASTÄN den Universelle Fadern för visso härskar över sin vida skapelse verkar han i lokaluniversumets administration genom Skaparsonens person. På annat sätt verkar Fadern inte personligen i ett lokaluniversums administrativa angelägenheter. Dessa ärenden är anförtrodda Skaparsonen, lokaluniversumets Moderande och deras mångahanda barn. Lokaluniversumets planer, verksamhetsprinciper och administrativa åtgärder utformas och verkställs av denne Son, som i samverkan med sin Andekompanjon delegerar verkställande makt till Gabriel och domsrätt till Konstellationsfäderna, Systemhärskarna och Planetprinsarna.
33:1.1 Vår Skaparson är personifikationen av det 611.121:sta ursprungliga tankeuttrycket för infinit identitet, som samtidigt uppkom hos den Universelle Fadern och den Evige Sonen. Mikael från Nebadon är den ”enfödde Sonen” som personaliserar detta 611[1].121:sta universella tankeuttryck för gudomlighet och infinitet. Hans högkvarter finns i det trefaldiga ljusets palats i Salvington. Och denna boning är så anordnad emedan Mikael har upplevt livet i alla dess tre faser i förståndsvarelsernas tillvaro: andlig, morontiell och materiell. På grund av det namn som är associerat med hans sjunde och sista utgivning på Urantia talar man ibland om honom som Kristus Mikael.
33:1.2 Vår Skaparson är inte den Evige Sonen, den existentiella Paradiskompanjonen till den Universelle Fadern och den Oändlige Anden. Mikael från Nebadon är inte en medlem av Paradistreenigheten. Icke desto mindre har vår Mästarson inom sitt rike alla de gudomliga egenskaper och förmågor som den Evige Sonen själv skulle uppvisa om han i själva verket vore närvarande i Salvington och verkade i Nebadon. Mikael har rentav mera makt och auktoritet, ty han inte endast personifierar den Evige Sonen utan representerar också till fullo den Universelle Faderns personlighetsnärvaro, och i själva verket förkroppsligar denne, för och i sitt lokaluniversum. Han representerar även Fader-Sonen. Dessa förhållanden gör Skaparsonen till den mäktigaste, den mest mångsidiga och inflytelserika av alla gudomliga varelser som har förmågan att direkt administrera evolutionära universer och att ha personlighetskontakt med omogna skapade varelser.
33:1.3 Vår Skaparson utövar samma andliga dragningskraft, andegravitation, från lokaluniversumets högkvarter som den Evige Sonen från Paradiset skulle utöva om han vore personligen närvarande i Salvington, och mera; denne Universumson är också den Universelle Faderns personifikation för universumet Nebadon. Skaparsönerna är personlighetscentra för de andliga krafterna från Fader-Sonen i Paradiset. Skaparsönerna är de slutliga styrke- och personlighetsfokuseringarna för Gud den Sjufaldiges mäktiga tid-rymd attribut.
33:1.4 Skaparsonen är den Universelle Faderns ställföreträdande personalisering, den Evige Sonens jämlike i fråga om gudomlighet och den Oändlige Andens skapande kompanjon. För vårt universum och alla dess bebodda världar är Härskarsonen i själva verket Gud[2]. Han personifierar allt det av Paradisgudomarna som evolverande dödliga kan urskilja och förstå[3]. Denne Son och hans Andepartner är era skaparföräldrar. För er är Mikael, Skaparsonen, den suprema personligheten; för er är den Evige Sonen supersuprem — en infinit Gudomspersonlighet.
33:1.5 I Skaparsonens person har vi en härskare och gudomlig förälder som är alldeles lika mäktig, effektiv och välvillig som den Universelle Fadern och den Evige Sonen skulle vara om båda vore närvarande i Salvington och engagerade i att administrera universumet Nebadons angelägenheter.
33:2.1 Observation av Skaparsönerna avslöjar att en del liknar mera Fadern, andra Sonen, och en del är en blandning av båda sina infinita föräldrar. Vår Skaparson uppvisar mycket klart drag och egenskaper som mera påminner om den Evige Sonen.
33:2.2 Mikael valde att organisera detta lokaluniversum, och här härskar han nu supremt. Hans personliga makt begränsas av de från förut existerande gravitationsströmkretsarna med centrum i Paradiset och av förbehållet hos Dagarnas Forna i superuniversumstyret att fatta de slutliga verkställighetsdomarna om personlighetens utsläckande. Personlighet utges endast av Fadern, men Skaparsönerna formar med godkännande av den Evige Sonen nya varelsemönster, och i samverkan med sin Andepartner kan de försöka åstadkomma nya omvandlingar av energi och materia.
33:2.3 Mikael är personifikationen av Paradisets Fader-Son för och i lokaluniversumet Nebadon; när därför den Skapande Moderanden, den Oändlige Andens representation i lokaluniversumet, underordnade sig Kristus Mikael vid hans återkomst från sin slutliga utgivning på Urantia fick Mästarsonen därmed i sin hand ”all makt i himlen och på jorden”[4].
33:2.4 Då de Gudomliga Omvårdarna sålunda underordnar sig Skaparsönerna i lokaluniverserna blir dessa Mästarsöner personliga bevarare av den gudomlighet hos Fadern, Sonen och Anden som kan manifesteras på den finita nivån, medan Mikaelernas erfarenheter av att utge sig som skapade varelser kvalificerar dem för att åskådliggöra den Suprema Varelsens erfarenhetsmässiga gudomlighet. Inga andra varelser i universerna har sålunda personligen uttömt den nuvarande finita erfarenhetens potentialer, och inga andra varelser i universerna har sådana kvalifikationer att ensamma härska suveränt.
33:2.5 Fastän Mikaels högkvarter officiellt är beläget i Salvington, Nebadons huvudstad, använder han mycket av sin tid till att besöka konstellationernas och systemens högkvarter och även de enskilda planeterna. Från tid till annan färdas han till Paradiset och ofta till Uversa där han rådgör med Dagarnas Forna. När han är frånvarande från Salvington intas hans plats av Gabriel som då fungerar som universumet Nebadons regent.
33:3.1 Fastän den Oändlige Anden genomsyrar alla tidens och rymdens universer verkar den från högkvarteret i varje lokaluniversum som en specialiserad fokusering som får personlighetens alla egenskaper genom skapande samarbete med Skaparsonen. I fråga om ett lokaluniversum är Skaparsonens administrativa auktoritet suprem; den Oändlige Anden samarbetar, i form av den Gudomliga Omvårdaren, fullständigt, fast fullkomligt jämställd.
33:3.2 Universumets Moderande i Salvington, Mikaels kompanjon vid övervakningen och administrationen av Nebadon, hör till den sjätte gruppen av Suprema Andar och utgör den 611.121:sta i den klassen. Hon erbjöd sig att följa med Mikael vid det tillfälle då han blev fri från sina skyldigheter i Paradiset och har allt sedan dess verkat tillsammans med honom i att skapa och styra hans universum.
33:3.3 Härskar-Skaparsonen är den personliga regenten i sitt universum, men i alla detaljer vid dess skötsel är Universum-Anden medregent med Sonen. Medan Anden alltid erkänner Sonen som regent och härskare tillerkänner Sonen alltid Anden en jämbördig ställning och jämlik behörighet i rikets alla ärenden. I allt sitt arbete med att skänka kärlek och liv får Skaparsonen alltid och evigt fulländat stöd och skicklig hjälp av den allvisa och evigt trogna Universum-Anden och av hela hennes mångahanda följe av änglapersonligheter. Denna Gudomliga Omvårdare är i verkligheten andarnas och andepersonligheternas moder, Skaparsonens ständigt närvarande och allvisa rådgivare, och en trogen och sann manifestation av den Oändlige Anden i Paradiset.
33:3.4 Sonen fungerar som en far i sitt lokaluniversum. Anden har rollen av en mor, så som dödliga varelser förstår det; hon assisterar alltid Sonen och är för evigt oundgänglig för universumets administration. Vid uppror kan endast Sonen och hans associerade Söner fungera som frälsare. Anden kan aldrig börja bekämpa ett uppror eller försvara den lagliga makten, men alltid stöder Anden Sonen i allt vad han kan nödgas genomgå i sina strävanden att stabilisera styret och upprätthålla den lagliga makten i världar som befläckas av det onda eller domineras av synd. Endast en Son kan återvinna deras gemensamma skapelse, men ingen Son kunde hoppas på slutlig framgång utan oupphörlig medverkan av den Gudomliga Omvårdaren och hennes omfattande samling av andemedhjälpare, Guds döttrar, som så troget och tappert kämpar för de dödliga människornas välfärd och för sina gudomliga föräldrars ära.
33:3.5 Då Skaparsonen har avslutat sin sjunde och sista utgivning som skapad varelse tar den osäkerhet slut som den tidvisa isoleringen har medfört för den Gudomliga Omvårdaren, och Sonens medhjälpare i universumet blir för evigt etablerad i säkerhet och kontroll. Det är vid Skaparsonens tronbestigning som Mästarson, vid jubileernas jubileum, som Universumets Ande inför de församlade himmelska skarorna för första gången offentligt och universellt erkänner sig underordnad Sonen och förbinder sig till trohet och lydnad. Denna händelse inträffade i Nebadon vid Mikaels återkomst till Salvington efter sin utgivning på Urantia. Aldrig före detta betydelsefulla tillfälle hade Universumets Ande erkänt sig underordnad Universumets Son, och först sedan Anden sålunda frivilligt hade avstått från makt och behörighet kunde det sanningsenligt förkunnas om Sonen att ”all makt i himmelen och på jorden har blivit given i hans hand”[5].
33:3.6 Efter den Skapande Moderandens försäkran om underordnande erkände Nebadons Mikael ädelt sitt eviga beroende av denna Andeföljeslagare, förordnande Anden till medhärskare över sitt universums domäner och fordrade att alla deras skapade varelser försäkrar Anden sin lojalitet, såsom de hade gett Sonen denna försäkran; och sedan utgavs och utsändes den slutliga ”Förklaringen om Jämlikhet". Fastän Sonen var suverän härskare i sitt lokaluniversum kungjorde han för världarna Andens jämlikhet när det gäller alla former av personlighetsbegåvning och gudomliga karaktärsegenskaper. Och detta blir det överjordiska mönstret för familjeorganisationen och -styret hos till och med de ringa varelserna i rymdens världar. Detta är i sanning familjens och det på fri vilja baserade äktenskapets höga ideal.
33:3.7 Sonen och Anden leder nu universumet i mycket så som en far och en mor vakar över och vårdar sig om sin familj bestående av söner och döttrar. Det är inte helt opassande att tala om Universums Ande som Skaparsonens skapande kompanjon och att anse världarnas varelser vara deras söner och döttrar — en stor och härlig familj men en som medför otaliga skyldigheter och fordrar ändlös uppsikt.
33:3.8 Sonen initierar skapandet av vissa universumbarn medan Anden ensam svarar för att ge tillvaro åt de talrika klasser av andepersonligheter som vårdar och tjänar under ledning och vägledning av denna samma Moderande. Vid skapandet av andra typer av universumpersonligheter fungerar både Sonen och Anden tillsammans, och vid ingen skapelseakt gör den ena något utan råd och godkännande av den andra.
33:4.1 Den Klara Morgonstjärnan utgör personaliseringen av den första identitetstanke och det första personlighetsideal som har uttänkts av Skaparsonen och den Oändlige Andens manifestation i lokaluniversumet. Om vi går bakåt till de första tiderna i lokaluniversumet, innan Skaparsonen och Moderanden hade slutit den skapande samverkans förbund, till de tider då skapandet av deras mångkunniga familj bestående av söner och döttrar ännu inte hade påbörjats, finner vi att den första gemensamma handlingen som utgår ur denna tidiga och fria förbindelse mellan dessa två gudomliga personer resulterar i skapandet av Sonens och Andens högsta andepersonlighet, den Klara Morgonstjärnan.
33:4.2 Det frambringas endast en enda sådan vis och majestätisk varelse i varje lokaluniversum. Den Universelle Fadern och den Evige Sonen kan skapa, och skapar i själva verket, ett obegränsat antal Söner som till sin gudomlighet är deras jämlikar; men dessa Söner kan i förening med den Oändlige Andens Döttrar skapa endast en enda Klar Morgonstjärna i varje universum, en varelse lik dem själva och en som har frikostig del i deras kombinerade natur men inte i deras skaparprivilegier. Gabriel från Salvington är lik Universumets Son när det gäller gudomligheten i sitt väsen men avsevärt begränsad i fråga om Gudomens egenskaper.
33:4.3 Den förstfödde till föräldrarna i ett nytt universum är en unik personlighet med många underbara egenskaper som inte kommer till synes i någondera föräldern, en varelse med en exempellös mångsidighet och oanad begåvning. Denna himmelska personlighet företräder Sonens gudomliga vilja i kombination med Andens skapande fantasi. Den Klara Morgonstjärnans tankar och handlingar representerar alltid till fullo både Skaparsonen och den Skapande Anden. En sådan varelse har också förmågan till en omfattande förståelse av och sympatisk kontakt med både de andliga serafiska skarorna och de materiella evolutionära viljevarelserna.
33:4.4 Den Klara Morgonstjärnan är inte en skapare, men han är en utomordentlig administratör, Skaparsonens personliga administrativa representant. Frånsett skapelseverksamheten och förlänandet av liv överlägger Sonen och Anden aldrig om viktiga förfaranden i universumet utan att Gabriel är närvarande.
33:4.5 Gabriel från Salvington är den ledande verkställaren i universumet Nebadon och han avgör alla verkställighetsbesvär som gäller dess administration. Denna verkställare i universumet skapades fullt utrustad för sitt arbete, men han har samlat erfarenhet i samband med tillväxten och utvecklingen av vår lokala skapelse.
33:4.6 Gabriel är den ledande befattningshavaren för verkställandet av superuniversumbestämmelser som gäller icke-personliga ärenden i lokaluniversumet. De flesta ärenden som har att göra med massomfattande domar och de dödas uppståndelser vid domperiodernas slut, vilka avgörs av Dagarnas Forna, delegeras också till Gabriel och hans stab för verkställighet. Gabriel är sålunda den gemensamma ledande verkställaren för härskarna både i superuniversumet och i lokaluniversumet. Han har till sitt förfogande en ypperlig kår av administrativa assistenter som är skapade för sitt speciella arbete men som inte uppenbaras för de evolutionära dödliga. Förutom dessa assistenter kan Gabriel använda varje klass av himmelska varelser som verkar i Nebadon, och han är också överbefälhavare för ”himlens arméer” — de himmelska härskarorna[6].
33:4.7 Gabriel och hans stab är inte lärare; de är administratörer. Det är inte känt att de någonsin skulle ha avvikit från sitt reguljära arbete utom när Mikael var inkarnerad och utgiven som en skapad varelse. Under dessa utgivningar följde Gabriel alltid den inkarnerade Sonens vilja, och i samverkan med vederbörande Dagarnas Förenande blev han den verkliga ledaren för universumets angelägenheter under de senare utgivningarna. Gabriel har varit nära associerad med Urantias historia och utveckling allt sedan Mikaels utgivning som dödlig.
33:4.8 Förutom möten med Gabriel i utgivningsvärldarna och vid tiderna för namnuppropen vid de dödas allmänna och speciella uppståndelser möter de dödliga honom sällan under sin uppstigning genom lokaluniversumet innan de installeras i det administrativa arbetet i den lokala skapelsen. Som administratörer kommer ni oberoende av klass eller grad under Gabriels ledning.
33:5.1 Den administration som personligheterna med treenighetsursprung ombesörjer upphör vid superuniversernas styrelse. Lokaluniverserna kännetecknas av dubbel tillsyn, fader-moder-tankens begynnelse. Universumets far är Skaparsonen; universumets mor är den Gudomliga Omvårdaren, lokaluniversumets Skapande Ande. Varje lokaluniversum är emellertid välsignat med närvaron av vissa personligheter från centraluniversumet och Paradiset. Ledare för denna paradisgrupp i Nebadon är Paradistreenighetens ambassadör — Immanuel i Salvington — den Dagarnas Förenande som har förordnats till lokaluniversumet Nebadon. I viss mening är denne höge Treenighetens Son också den Universelle Faderns personliga representant vid Skaparsonens hov; därav hans namn Immanuel.
33:5.2 Immanuel i Salvington, nummer 611.121 i den sjätte klassen av de Suprema Treenighetspersonligheterna, är en varelse med en sådan sublim värdighet och en sådan storslagen självnedlåtenhet att han avvisar alla levande varelsers dyrkan och tillbedjan. Han kännetecknas av särdraget att vara den enda personligheten i hela Nebadon som aldrig har erkänt sig underordnad sin broder Mikael. Han verkar som Härskarsonens rådgivare, men han ger råd endast på begäran. När Skaparsonen är frånvarande kan han fungera som ordförande för vilket som helst högt universumråd, men han deltar inte i övrigt i universumets verkställighetsärenden utom vid anhållan.
33:5.3 Denna Paradisets ambassadör i Nebadon är inte underställd lokaluniversumstyrets beslutanderätt. Men han har inte heller auktoritativ beslutsrätt i ett evolverande lokaluniversums verkställighetsärenden, utom när det gäller uppsikten över hans förbindelsebröder, Dagarnas Trogna, som tjänar i konstellationernas högkvarter.
33:5.4 Likt Dagarnas Förenande erbjuder aldrig Dagarnas Trogna konstellationernas härskare råd eller hjälp annat än på begäran. Dessa Paradisets ambassadörer i konstellationerna representerar den sista personliga närvaron av de Treenighetens Stationära Söner som verkar i rådgivande roller i lokaluniverserna. Konstellationerna är närmare förenade med superuniversumets administration än lokalsystemen som administreras uteslutande av personligheter födda i lokaluniversumet.
33:6.1 Gabriel är den ledande verkställaren och egentliga administratören i Nebadon. Mikaels frånvaro från Salvington stör på intet sätt den regelbundna skötseln av universumets angelägenheter. Under Mikaels frånvaro, så som nyligen då han deltog i en sammankomst för Orvontons Härskarsöner i Paradiset, är Gabriel universumets regent. Vid alla sådana tillfällen rådgör Gabriel alltid om alla större problem med Immanuel i Salvington.
33:6.2 Fader-Melkisedek är Gabriels förste assistent. När den Klara Morgonstjärnan är frånvarande från Salvington övertas hans skyldigheter av denne ursprunglige Melkisedekson.
33:6.3 De olika underadministrationerna i universumet har fått sig tilldelat vissa speciella ansvarsområden. Medan en systemstyrelse i allmänhet ser till sina planeters välfärd är den speciellt sysselsatt med levande varelsers fysiska status, med biologiska problem. Konstellationshärskarna i sin tur fäster speciell uppmärksamhet på de sociala och administrativa förhållanden som råder på olika planeter och i olika system. En konstellationsstyrelse arbetar huvudsakligen med förenhetligande och stabilisering. På en högre nivå är universumets härskare mera upptagna av världarnas andliga ställning.
33:6.4 Ambassadörerna utnämns genom domstolsbeslut och de representerar ett universum i andra universer. Konsulerna är konstellationernas inbördes representanter och representanter i universumets högkvarter; de utnämns genom lagstiftningsbeslut och verkar endast inom lokaluniversumets område. Observatörerna förordnas med verkställighetsbeslut av en Systemhärskare att representera detta system i andra system och i konstellationens huvudstad, och även de fungerar endast inom lokaluniversumets område.
33:6.5 Från Salvington går informationsutsändningar samtidigt ut till konstellationshögkvarteren, systemhögkvarteren och de enskilda planeterna. Alla högre klasser av himmelska varelser kan utnyttja denna tjänst för kommunikation med sina kamrater spridda överallt i universumet. Universumets utsändningar når alla bebodda världar oberoende av deras andliga ställning. Interplanetarisk förbindelse förvägras endast de världar som befinner sig i andlig karantän.
33:6.6 Konstellationens informationsutsändningar sänds periodvist ut av ledaren för Konstellationsfäderna från konstellationens högkvarter.
33:6.7 Tideräkningen uppskattas, beräknas och rättas till av en speciell grupp av varelser i Salvington. Standarddagen i Nebadon motsvaras av aderton dagar, sex timmar plus två och en halv minuter enligt urantiatid. Nebadonåret består av ett segment av tiden för universumets omlopp i förhållande till Uversas bana och uppgår till ett hundra dagar av standardtiden i universumet, omkring fem år av Urantiatid.
33:6.8 Nebadontiden som utsänds från Salvington är standard för alla konstellationer och system i detta lokaluniversum. Varje konstellation sköter sina ärenden enligt nebadontid, men systemen har sin egen tideräkning, såsom även de enskilda planeterna.
33:6.9 Dagen i Satania är enligt tideräkningen i Jerusem något mindre (1 timme, fyra minuter och 15 sekunder) än tre dagar enligt Urantiatid. Dessa tider benämns i allmänhet Salvington- eller universumtid och Satania- eller systemtid. Standardtiden är universumtid.
33:7.1 Mästarsonen, Mikael, tar supremt befattning med endast tre ting: skapande, upprätthållande och omvårdnad. Han tar inte personligen del i det juridiska arbetet i universumet. Skapare sitter aldrig till doms över sina skapade; sådant sköts uteslutande av varelser med hög utbildning och egen erfarenhet av den skapades liv.
33:7.2 Hela den rättsliga mekanismen i Nebadon står under Gabriels uppsikt. De högre domstolarna, som är belägna i Salvington, behandlar problem med allmän betydelse för universumet och appellationsmål som kommer upp från systemdomstolarna. Det finns sjuttio grenar av dessa universumdomstolar, och de fungerar i sju avdelningar om tio sektorer var. I alla ärenden som skall avgöras leds förhandlingarna av en magistrat med två medlemmar, en domare med bakgrund i fulländningen och en magistratsperson med erfarenhet av uppstigningen.
33:7.3 När det gäller domsrätt är domstolarna i lokaluniverserna begränsade i följande ärenden:
33:7.4 1. Administrationen i lokaluniversumet gäller skapande, evolution, upprätthållande och omvårdnad. Universumets domstolar har därför inte rätt att döma de fall som gäller frågan om evigt liv eller död. Detta har ingenting att göra med den naturliga döden så som den förekommer på Urantia, men om frågan om rätten till fortsatt existens, evigt liv, kommer upp för avgörande måste den hänskjutas till domstolarna i Orvonton, och i de fall som avgörs till individens nackdel måste alla domar om utsläckning verkställas på order av superstyrelsens härskare och av deras representanter.
33:7.5 2. Försummelse eller avfallande hos någon av Guds Söner i lokaluniversumet, vilket riskerar deras ställning och auktoritet som Söner avgörs aldrig vid en Sons domstolar; en sådan oenighet skulle omedelbart föras inför superuniversumets domstolar.
33:7.6 3. Frågan om återupptagande efter andlig isolering av någon beståndsdel i ett lokaluniversum — sådan som ett lokalsystem — i kretsen av dem som har fullvärdig andlig ställning i den lokala skapelsen måste godkännas av superuniversumets höga rådsförsamling.
33:7.7 I alla andra ärenden är domstolarna i Salvington den sista och suprema instansen. Det finns ingen möjlighet att besvära sig över eller undkomma deras avgöranden och påbud.
33:7.8 Oberoende av hur orättvist mänskliga tvister ibland kan förefalla att avgöras på Urantia råder dock rättvisa och gudomlig opartiskhet i universumet. Ni lever i ett välordnat universum och förr eller senare kan ni förlita er på att bli behandlade rättvist, ja även barmhärtigt.
33:8.1 I Salvington, Nebadons högkvarter, finns det inga egentliga lagstiftande organ. Universumets högkvartersvärldar är till stor del sysselsatta med juridiska avgöranden. Lokaluniversumets lagstiftande församlingar är belägna i högkvarteren i de ett hundra konstellationerna. Systemen sysslar i huvudsak med de lokala skapelsernas verkställande och administrativa arbete. Systemhärskarna och deras medarbetare genomför konstellationshärskarnas lagmässiga beslut och verkställer de rättsliga avgörandena från universumets högre domstolar.
33:8.2 Fastän egentligt lagstiftande inte sker i universumets högkvarter verkar en mängd olika sammanslutningar för rådgivning och forskning i Salvington, och de är sammansatta och skötta på olika sätt i enlighet med sitt omfång och syfte. En del är bestående; andra upplöses då de har fullföljt sitt ändamål.
33:8.3 Lokaluniversumets suprema råd består av tre medlemmar från varje system och sju representanter från varje konstellation. System som befinner sig i isolation är inte representerade i denna rådsförsamling, men de tillåts sända observatörer som är närvarande och studerar alla dess överväganden.
33:8.4 De suprema sanktionernas ett hundra råd finns också i Salvington. Ledarna för dessa råd bildar Gabriels omedelbara arbetskabinett.
33:8.5 Alla resultat från de höga rådgivande universumråden överförs antingen till de juridiska organen i Salvington eller till de lagstiftande församlingarna i konstellationerna. Dessa höga råd saknar auktoritet eller makt att genomföra sina rekommendationer. Om deras råd baserar sig på grundlagarna i universumet, då fattar domstolarna i Nebadon beslut om deras verkställande; men om deras rekommendationer har att göra med lokala förhållanden eller nödsituationer måste de föras ned till konstellationens lagstiftande församlingar för övervägande och sedan till systemmyndigheterna för verkställande. Dessa höga råd är i verkligheten universumets superlegislaturer, men de fungerar utan auktoritet för antagande och utan makt för verkställande.
33:8.6 Fastän vi talar om universumets administration med termer som ”domstolar” och ”rådsförsamlingar” bör man förstå att dessa andliga transaktioner är mycket olika de mera primitiva och materiella aktiviteterna på Urantia för vilka samma benämningar används.
33:8.7 [Framfört av Ledaren för Ärkeänglarna i Nebadon.]
| Kapitel 32. Evolutionen av lokaluniverser |
Index
Flera versioner |
Kapitel 34. Lokaluniversumets Moderande |