1 Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gåvor i offerkistorna. [1]
2 Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.
3 Då sade han: "Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.
4 Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo."
5 Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han: [2]
6 "Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet."
7 Då frågade de honom och sade: "Mästare, när skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?" [3] [4]
8 Han svarade: "Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke. [5] [6]
9 Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax änden inne." [7]
10 Därefter sade han till dem: "Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;
11 och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen. [8]
12 Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull. [9] [10]
13 Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd. [11]
14 Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder.
15 Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.
16 I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda. [12]
17 Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.
18 Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.
19 Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar. [13]
20 Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära. [14] [15] [16]
21 Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin. [17]
22 Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas. [18]
23 Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.
24 Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.
25 Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, [19]
26 då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.
27 Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet. [20]
28 Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning."
29 Och han framställde för dem en liknelse: "Sen på fikonträdet och på alla andra träd. [21] [22]
30 När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära.
31 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära. [23]
32 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker. [24]
33 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås. [25]
34 Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt;
35 ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.
36 Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen."
37 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten. [26]
38 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.