© 2010 Urantia Foundation
| Kapitel 189. Uppståndelsen |
Index
Flera versioner |
Kapitel 191. Jesus uppenbarar sig för apostlarna och andra ledare |
190:0.1 DEN uppståndne Jesus ämnar nu tillbringa en kort tid på Urantia för att uppleva morontialivsskedet så som en uppstigande dödlig från någon av världarna. Fastän denna tid i morontialivet skall tillbringas i den värld där han inkarnerade som dödlig, kommer det dock i alla avseenden att motsvara den erfarenhet som Satania-dödliga genomgår under det progressiva morontialivet i Jerusems sju mansoniavärldar.
190:0.2 All denna kraft som finns inneboende i Jesus — livsgåvan — som gjorde det möjligt för honom att uppstå just från de döda, är den gåva av evigt liv som han skänker rikets troende och som även i denna stund försäkrar deras uppståndelse från den naturliga dödens bojor[1].
190:0.3 Världarnas dödliga uppstiger på uppståndelsemorgonen i samma typ av övergångs- eller morontiakropp som Jesus hade när han denna söndagsmorgon uppstod från graven. Dessa kroppar har inget blodomlopp, och sådana varelser intar inte vanlig materiell föda. Det oaktat är dessa morontiagestalter verkliga. När alla de olika troende såg Jesus efter hans uppståndelse, såg de verkligen honom; de var inte självbedragna offer för syner eller hallucinationer.
190:0.4 En bestående tro på Jesu uppståndelse var trons främsta särdrag inom alla grenar av den tidiga evangelieförkunnelsen[2]. I Jerusalem, Alexandria, Antiochia och Filadelfia förenades alla evangelielärare i denna obetingade tro på Mästarens uppståndelse.
190:0.5 När man betraktar den framträdande plats som Maria Magdalena intog vid förkunnandet av Mästarens uppståndelse, bör man notera att Maria var den främsta förespråkaren för kvinnornas kår, såsom Petrus var för apostlarna. Maria var inte ledare för de kvinnliga arbetarna, men hon var deras mest framstående lärare och offentliga förespråkare. Maria hade blivit en kvinna som iakttog stor försiktighet, så hennes djärvhet att tilltala en man som hon antog vara den som skötte Josefs trädgård, anger därför endast hur förfärad hon var att finna graven tom. Det var djupet och smärtan i hennes kärlek, fullständigheten i hennes hängivenhet, som fick henne att för ett ögonblick glömma de konventionella band som hindrade en judisk kvinna från att närma sig en främmande man.
¶ 1. UPPSTÅNDELSENS HÄROLDER
190:1.1 Apostlarna ville inte att Jesus skulle lämna dem; därför hade de förringat alla hans uttalanden om att han skulle dö, liksom även hans löften om att uppstå igen. De väntade sig inte uppståndelsen så som den kom, och de vägrade att tro ända tills de ställdes inför tvånget från obestridliga bevis och den egen erfarenhetens absoluta bevis.
190:1.2 När apostlarna vägrade att tro på rapporten från de fem kvinnorna som påstod sig ha sett Jesus och talat med honom, återvände Maria Magdalena till gravkammaren och de andra gick tillbaka till Josefs hus där de berättade om sina erfarenheter för hans dotter och de övriga kvinnorna, och kvinnorna trodde på deras redogörelse. Kort efter klockan sex gick dottern till Josef från Arimataia och de fyra kvinnorna som hade sett Jesus över till Nikodemos hem där de redogjorde för alla dessa händelser för Josef, Nikodemos, David Sebedaios och de andra männen som hade samlats där. Nikodemos och de andra tvivlade på deras berättelse, betvivlade att Jesus hade stigit upp från de döda; de förmodade att judarna hade fört bort kroppen. Josef och David var benägna att tro på rapporten så pass mycket att de skyndade iväg för att inspektera gravkammaren, och de fann att allt var just så som kvinnorna hade beskrivit. De var de sista som såg gravkammaren sådan den var, ty den ledande översteprästen sände klockan halv åtta tempelvakternas kapten för att avlägsna gravklädena. Kaptenen lindade in dem alla i linnelakanet och kastade dem över en klippbrant i närheten.
190:1.3 Från gravkammaren begav sig David och Josef omedelbart till Elias Markus hem, där de höll ett möte med de tio apostlarna i rummet på övervåningen. Endast Johannes Sebedaios var böjd att tro, om än svagt, att Jesus hade uppstått från de döda. Petrus hade till en början trott, men när han inte fann Mästaren försjönk han i allvarliga tvivel. De var alla benägna att tro att judarna hade flyttat kroppen. David ville inte tvista med dem, men när han lämnade dem sade han: ”Ni är apostlar och borde förstå dessa saker. Jag vill inte gräla med er; trots det går jag nu tillbaka till Nikodemos hem där budbärarna enligt överenskommelse samlas denna morgon, och när de har samlats sänder jag ut dem på deras sista uppdrag — som härolder om Mästarens uppståndelse. Jag hörde Mästaren säga att han efter sin död skulle uppstå på tredje dagen, och jag tror honom.” När han hade sagt detta till rikets nedslagna och missmodiga ambassadörer tog denne självutnämnde ledare för kommunikations- och informationstjänsten farväl av apostlarna. På vägen ut från övervåningens rum släppte han ned Judas penningpung med apostlarnas alla pengar i knäet på Matteus Levi.
190:1.4 Klockan var ungefär halv tio när den siste av Davids tjugosex budbärare anlände till Nikodemos hem. David samlade dem genast på den rymliga gårdsplanen och vände sig till dem med följande ord:
190:1.5 ”Män och bröder, hela denna tid har ni tjänat mig enligt er ed till mig och till varandra, och jag tar er till vittnen på att jag ännu aldrig har sänt ut någon falsk information med er. Jag är i färd med att sända er ut på ert sista uppdrag som rikets frivilliga budbärare, och i samband därmed löser jag er från er ed och upplöser budbärarkåren. Män, jag förkunnar för er att vi har slutfört vårt arbete. Mästaren har inte längre behov av dödliga budbärare; han har uppstått från de döda. Han berättade för oss innan han arresterades att han skulle dö och uppstå igen på den tredje dagen. Jag har sett graven — den är tom. Jag har talat med Maria Magdalena och fyra andra kvinnor som har talat med Jesus. Jag upplöser er nu, bjuder er farväl och sänder er på era respektive uppdrag, och det budskap som ni skall bära till de troende lyder: ’Jesus har uppstått från de döda; graven är tom.’”
190:1.6 Majoriteten av de närvarande försökte övertala David att inte göra detta. Men de kunde inte påverka honom. Sedan försökte de avråda budbärarna, men de brydde sig inte om dessa tvivelord. Så strax före klockan tio denna söndagsmorgon gick dessa tjugosex löpare ut som de första härolderna för denna mäktiga sanning och detta mäktiga faktum om den uppståndne Jesus. De gav sig av på detta uppdrag, så som tidigare på många andra, i enlighet med sin ed till David Sebedaios och till varandra. Dessa män hade stor tillit till David. De gav sig i väg för att utföra detta uppdrag utan att ens stanna för att tala med dem som hade sett Jesus; de litade på Davids ord. Flertalet av dem trodde på vad David hade sagt dem, och även de som i någon mån tvivlade bar fram budet precis lika säkert och lika snabbt.
190:1.7 Apostlarna, rikets andliga kår, är denna dag församlade i rummet på övervåningen, där de uppvisar rädsla och uttrycker tvivel, medan dessa lekmän som representerar det första försöket att socialt anpassa Mästarens evangelium om människans broderskap, enligt order av sin orädde och effektive ledare ger sig ut för att förkunna en världs och ett universums uppståndne Frälsare. De engagerar sig i denna betydelsefulla tjänst innan hans utvalda representanter ens är villiga att tro hans ord eller godta ögonvittnenas utsaga.
190:1.8 Dessa tjugosex budbärare sändes ut till Lasaros hem i Betania och till alla centra för troende, från Beer-Seba i söder till Damaskus och Sidon i norr, och från Filadelfia i öster till Alexandria i väster.
190:1.9 När David hade tagit farväl av sina bröder gick han över till Josefs hem för att hämta sin mor, och de vandrade ut till Betania för att förena sig med Jesu familj som väntade där. David bodde i Betania hos Marta och Maria tills de hade avyttrat sina jordiska ägodelar och åtföljde dem sedan på färden till Filadelfia för att förena sig med sin bror Lasaros.
190:1.10 Om ungefär en vecka från denna tidpunkt tog Johannes Sebedaios Jesu mor Maria till sitt hem i Betsaida. Jesu äldste bror Jakob stannade med sin familj i Jerusalem. Rut stannade hos Lasaros systrar i Betania. De övriga i Jesu familj återvände till Galiléen. David Sebedaios begav sig tillsammans med Marta och Maria från Betania till Filadelfia i början av juni, dagen efter sitt giftermål med Rut, Jesu yngsta syster.
¶ 2. JESU FRAMTRÄDANDE I BETANIA
190:2.1 Från tiden för Jesu morontiauppståndelse till stunden för hans andeuppstigning i höjden framträdde Jesus vid nitton skilda tillfällen i synlig gestalt för sina troende på jorden[3]. Han visade sig inte för sina fiender eller för dem som inte andligen kunde tillgodogöra sig hans manifestation i synlig form. Hans första framträdande var för de fem kvinnorna vid graven, hans andra för Maria Magdalena, också det vid graven.
190:2.2 Det tredje framträdandet inträffade vid mitten av denna söndag i Betania. Kort efter tolvtiden stod Jesu äldste bror Jakob i Lasaros trädgård framför den tomma graven, där Martas och Marias från döden uppväckte bror hade legat, och begrundade i sitt sinne den nyhet som en av Davids budbärare hade kommit med omkring en timme tidigare. Jakob hade alltid varit benägen att tro på sin äldste broders mission på jorden, men han hade för länge sedan förlorat kontakten med Jesu arbete och hade råkat i allvarliga tvivel angående apostlarnas senare påståenden att Jesus var Messias. Hela familjen blev bestört och nära nog förvirrad av nyheterna som budbäraren kom med. Medan Jakob fortfarande stod framför Lasaros tomma grav anlände Maria Magdalena till platsen och berättade ivrigt för familjen om sina upplevelser under de tidiga morgontimmarna vid Josefs gravkammare. Innan hon hade slutat anlände David Sebedaios och hans mor. Rut trodde naturligtvis på berättelsen, och det gjorde också Juda efter att ha talat med David och Salome.
190:2.3 Under tiden, medan de sökte efter Jakob och innan de fann honom, när han stod där i trädgården nära gravkammaren, blev han medveten om att någon fanns i hans närhet, som om någon hade rört vid hans axel. När han vände sig för att se efter såg han en främmande gestalt gradvis framträda vid hans sida. Han var alltför häpen för att tala och alltför skrämd för att fly. Sedan talade den främmande gestalten och sade: ”Jakob, jag kommer för att kalla dig till rikets tjänst. Allvarligt förena dina krafter med dina bröder och följ mig.” När Jakob hörde sitt namn uttalas visste han att det var hans äldste broder Jesus, som hade tilltalat honom. De hade alla mer eller mindre svårt att känna igen Mästarens morontiagestalt, men få av dem hade några svårigheter att känna igen hans röst eller annars identifiera hans charmerande personlighet så snart han började kommunicera med dem[4].
190:2.4 När Jakob insåg att Jesus tilltalade honom började han falla ned på sina knän och utropade: ”Min fader och min broder”, men Jesus bad honom stå upp medan han talade med honom. De vandrade genom trädgården och talade i nästan tre minuter, talade om upplevelser under gångna dagar och förutsåg händelserna under den närmaste framtiden. När de närmade sig huset sade Jesus: ”Farväl Jakob, tills jag möter er alla tillsammans.”
190:2.5 Jakob rusade in i huset medan de sökte efter honom i Betfage, och utropade: ”Jag har just sett Jesus och talat med honom, umgåtts med honom. Han är inte död; han har uppstått! Han försvann inför mina ögon och sade: ’Farväl tills jag möter er alla tillsammans.’” Han hade knappt slutat tala då Juda återvände, och han berättade på nytt för Juda hur han hade sammanträffat med Jesus i trädgården. De började alla tro på Jesu uppståndelse. Jakob tillkännagav nu att han inte tänkte återvända till Galiléen, och David utropade: ”Det är inte bara upphetsade kvinnor som ser honom; nu har även själsstarka karlar börjat se honom. Jag väntar mig att själv få se honom.”
190:2.6 David behövde inte vänta länge, ty Jesu fjärde framträdande för de dödligas syn inträffade strax före klockan två i själva detta Martas och Marias hem, då han uppenbarade sig synligt för sin jordiska familj och deras vänner, tjugo personer sammanlagt. Mästaren visade sig i den öppna bakdörren och sade: ”Frid vare med er. Hälsningar till dem som en gång var mina närmaste i köttslig gestalt och min samhörighet till mina bröder och systrar i himmelriket. Hur kunde ni tvivla? Varför har ni dröjt så länge innan ni valde att följa sanningens ljus av hela ert hjärta? Kom ni därför alla in i gemenskapen med Sanningens Ande i Faderns rike.” När de började återhämta sig från den första chocken av sin stora förvåning och gå fram mot honom som för att omfamna honom, försvann han ur deras åsyn.
190:2.7 De ville alla rusa iväg in till staden för att berätta för de tvivlande apostlarna om vad som hade hänt, men Jakob höll dem tillbaka. Endast Maria Magdalena tilläts återvända till Josefs hus. Jakob förbjöd dem att sprida nyheten om detta morontiabesök på grund av vissa saker som Jesus hade sagt till honom när de samtalade i trädgården. Men Jakob avslöjade aldrig något mer om sitt besök med den uppståndne Mästaren denna dag i Lasaros hem i Betania.
¶ 3. I JOSEFS HEM
190:3.1 Jesu femte morontiauppenbarande, som kunde ses med dödligas ögon, inträffade ungefär femton minuter över fyra denna samma söndagseftermiddag inför omkring tjugofem kvinnliga troende som hade samlats hemma hos Josef från Arimataia. Maria Magdalena hade återvänt till Josefs hus bara några minuter före detta framträdande. Jesu bror Jakob hade begärt att ingenting skulle sägas till apostlarna om Mästarens framträdande i Betania. Han hade inte bett Maria att låta bli att berätta om händelsen för sina trossystrar. I enlighet därmed, efter att ha förpliktat alla kvinnorna till tysthetslöfte, började Maria redogöra för vad som nyss hade inträffat medan hon var hos Jesu familj i Betania. Hon var mitt i denna spännande berättelse när en plötslig och högtidlig stillhet sänkte sig över dem, och de såg mitt ibland sig den uppståndne Jesus i fullt synlig gestalt. Han hälsade dem med orden: ”Frid vare med er[5]. I rikets gemenskap skall ingen vara jude eller främling, rik eller fattig, fri eller slav, man eller kvinna[6][7]. Även ni kallas till att sprida den goda nyheten om människosläktets frihet genom evangeliet om människans sonskap hos Gud i himmelriket. Gå ut till hela världen och förkunna detta evangelium och stärk de troende i deras tro därpå. När ni gör detta, glöm inte att vårda er om de sjuka och stärka de som är klenmodiga och räddhågade[8]. Och jag kommer alltid att vara med er, ända till jordens yttersta gränser.” När han hade sagt detta försvann han från deras åsyn, medan kvinnorna föll ner framstupa och tillbad under tystnad.
190:3.2 Av Jesu fem morontiaframträdanden hittills hade Maria Magdalena bevittnat fyra.
190:3.3 Utsändandet av budbärare mitt på förmiddagen och det oavsiktliga läckaget av antydningar om Jesu framträdande i Josefs hus resulterade i att judarnas styresmän tidigt under kvällen började få höra att det gick rykten i staden om att Jesus hade uppstått och att många personer påstod sig ha sett honom. Medlemmarna av judarnas råd blev grundligt uppjagade av dessa rykten. Sedan Kajafas i all hast hade rådgjort med Hannas sammankallade han sanhedrinen till ett möte klockan åtta den kvällen. Det var vid detta möte åtgärder vidtogs för att utesluta från synagogorna varje person som nämnde något om Jesu uppståndelse. Det föreslogs rentav att var och en som påstod sig ha sett honom skulle avrättas. Detta förslag kom emellertid inte till omröstning eftersom mötet slutade i en förvirring som gränsade till verklig panik. De hade vågat tro att de var färdiga med Jesus. De höll på att upptäcka att deras verkliga besvär med mannen från Nasaret bara hade börjat.
¶ 4. FRAMTRÄDANDET FÖR GREKERNA
190:4.1 Ungefär vid halvfemtiden, i en viss Flavius hem, gjorde Mästaren sitt sjätte morontiaframträdande inför omkring fyrtio grekiska troende som hade samlats där. Medan de var i färd med att diskutera rapporterna om Mästarens uppståndelse uppenbarade han sig mitt ibland dem, trots att dörrarna var väl stängda, och sade till dem: ”Frid vare med er. Fastän Människosonen framträdde på jorden bland judarna, kom han för att tjäna alla människor. I min Faders rike skall ingen vara jude eller främling; ni är alla bröder — Guds söner[9]. Gå ni därför ut till hela världen och förkunna detta frälsningens evangelium, så som ni har fått ta emot det av rikets ambassadörer, och jag skall umgås med er i Faderns tros- och sanningssöners brödraskap[10][11][12][13].” När han hade gett dem detta uppdrag tog han farväl, och de såg honom inte längre. De stannade inne i huset hela kvällen; de var alltför överväldigade av vördnad och fruktan för att våga sig ut. Inte heller sov någon av dessa greker den natten. De förblev vakna i diskussioner om dessa saker och hoppades att Mästaren kanske skulle besöka dem på nytt. I gruppen fanns många av de greker som var i Getsemane när soldaterna arresterade Jesus och Judas förrådde honom med en kyss.
190:4.2 Rykten om Jesu uppståndelse och rapporter om de många framträdandena inför hans anhängare sprids snabbt, och hela staden uppjagas till en höggradig upphetsning. Mästaren har redan framträtt för sin familj, för kvinnorna och för grekerna, och inom kort uppenbarar han sig mitt bland apostlarna. Judarnas råd skall snart börja överväga dessa nya problem som så plötsligt har tvingats på de judiska styresmännen. Jesus tänker mycket på sina apostlar men vill att de lämnas ensamma under ytterligare några timmar av allvarlig begrundande och tankfullt övervägande innan han besöker dem.
¶ 5. VANDRINGEN MED DE TVÅ BRÖDERNA
190:5.1 I Emmaus, en dryg mil väster om Jerusalem, bodde två bröder, fåraherdar, som hade tillbringat påskveckan i Jerusalem och deltagit i offrandet, ceremonierna och festandet. Den äldre brodern Kleopas trodde delvis på Jesus; åtminstone hade han blivit utesluten ur synagogan. Hans bror Jakob trodde inte, även fast han var mycket intresserad av vad han hade hört om Mästarens läror och gärningar.
190:5.2 När dessa två bröder denna söndagseftermiddag vandrade fram, knappt fem kilometer från Jerusalem och några minuter före klockan fem, längs vägen till Emmaus samtalade de med stort allvar om Jesus, hans läror, hans gärningar och i synnerhet om ryktena att hans grav var tom och att vissa kvinnor hade talat med honom[14]. Kleopas var delvis sinnad att tro på dessa rapporter, men Jakob hävdade att hela saken troligen var ett bedrägeri. Medan de på detta sätt tvistade och debatterade på vägen hem kom Jesu morontiauppenbarande, hans sjunde framträdande, upp vid sidan av dem där de vandrade fram. Kleopas hade ofta hört Jesus undervisa, och han hade vid flera tillfällen ätit tillsammans med honom i hemmen hos troende i Jerusalem. Men han kände inte igen Mästaren ens när denne oförbehållsamt samtalade med dem.
190:5.3 När Jesus hade vandrat ett stycke tillsammans med dem sade han: ”Vad var det ni talade om så allvarligt när jag hann upp er?” När Jesus hade frågat detta stannade de upp och såg med sorgsen förvåning på honom. Kleopas sade: ”Hur kan någon vistas i Jerusalem och inte känna till vad som nyligen har hänt?” Då frågade Mästaren: ”Vad har hänt?” Kleopas svarade: ”Om du inte vet om dessa saker är du den ende i Jerusalem som inte har hört dessa rykten om Jesus från Nasaret, han som var en mäktig profet i ord och gärning inför Gud och hela folket. Våra överstepräster och styresmän överlämnade honom till romarna och krävde att de skulle korsfästa honom. Nog var det många av oss som hade hoppats på att det var han som skulle befria Israel från främlingarnas ok. Men det är inte allt. Nu är det tredje dagen sedan han korsfästes, och några kvinnor har denna dag gjort oss helt förbluffade med att förklara att de mycket tidigt denna morgon gick till hans gravkammare och fann den tom. Och samma kvinnor påstår envist att de talade med denne man; de hävdar att han har uppstått från de döda. Och när kvinnorna rapporterade detta för männen sprang två av hans apostlar till gravkammaren och fann likaså att den var tom” — och här avbröt Jakob sin bror för att säga: ”Men de såg inte Jesus[15].”
190:5.4 Då de gick vidare sade Jesus till dem: ”Hur långsamma är ni inte med att fatta sanningen! När ni berättar för mig att det är om denne mans läror och gärningar som ni diskuterar, får jag då upplysa er eftersom jag mer än väl känner till dessa läror[16][17]. Kommer ni inte ihåg att denne Jesus alltid lärde att hans rike inte är av denna värld och att alla människor, eftersom de är Guds söner, borde finna frigörelse och frihet i den andliga glädjen i gemenskapen med det kärleksfulla tjänandets brödraskap i detta nya rike som bygger på sanningen om den himmelske Faderns kärlek? Minns ni inte hur denne Människoson förkunnade Guds frälsning för alla människor, vårdade sig om sjuka och lidande och befriade dem som var bundna av rädsla och förslavade av ondska? Vet ni inte att denne man från Nasaret sade till sina apostlar att han måste bege sig till Jerusalem och utlämnas till sina fiender som skulle döda honom, och att han skulle uppstå på den tredje dagen? Har ni inte fått höra allt detta? Och har ni aldrig läst i skrifterna, om denna dag av frälsning för juden och för icke-juden, stället där det står att alla familjer på jorden skall bli välsignade i honom, att han skall höra de nödlidandes rop och frälsa själen hos de fattiga som söker honom, att alla folk skall kalla honom välsignad? Att denne Frälsare skall vara som skuggan av en väldig klippa i ett utmattat land[18][19][20][21][22][23][24]. Att han för sin hjord i bet som en riktig herde, samlar lammen i sin famn och bär dem ömt i sina armar[25]. Att han öppnar de andligen blindas ögon och för förtvivlans fångar ut till full frihet och ljus, att alla som sitter i mörkret skall se den eviga frälsningens stora ljus[26][27]. Att han skall läka dem som har ett förkrossat hjärta, förkunna frihet för de av synden fångna och öppna fängelseportarna för dem som är förslavade av fruktan och bundna av ondska[28]. Att han skall trösta dem som sörjer och skänka dem frälsningens glädje i stället för sorg och tungsinthet[29][30]. Att han skall vara alla folks hopp och den ständiga glädjen hos dem som söker rättfärdighet[31][32]. Att denne sanningens och rättfärdighetens Son skall gå upp över världen med helande ljus och frälsande kraft; rentav att han skall frälsa sitt folk från deras synder; att han verkligen skall söka och frälsa dem som är vilsna och förlorade[33][34][35][36]. Att han inte skall förgöra de svaga utan skänka frälsning åt alla som hungrar och törstar efter rättfärdighet[37]. Att de som tror på honom skall ha evigt liv[38]. Att han skall utgjuta sin ande över allt kött, och att denne Sanningens Ande hos varje troende skall vara en källa av vatten som väller fram till evigt liv[39][40]. Förstod ni inte hur storartat det rikets evangelium var som denne man gav er? Inser ni inte vilken storartad frälsning som har kommit er till del?”[41][42]
190:5.5 Vid denna tid hade de kommit nära den by där dessa bröder bodde. Inte ett ord hade de två männen sagt sedan Jesus började undervisa dem medan de vandrade längs vägen. Snart kom de fram till sin enkla boning, och Jesus skulle just ta farväl av dem och fortsätta ned längs vägen, men de nästan tvingade honom att komma in och stanna hos dem. De sade att skymningen snart skulle falla och insisterade att han skulle stanna hos dem. Till slut samtyckte Jesus, och mycket snart efter att ha gått in i huset satte de sig ned för att äta. De gav honom ett bröd att välsigna, och när han började bryta det och gav åt dem öppnades deras ögon och Kleopas insåg att deras gäst var Mästaren själv. Och då han sade: ”Det är Mästaren ...”, försvann Jesus i sin morontiagestalt ur deras åsyn[43].
190:5.6 Sedan sade de till varandra: ”Inget under att våra hjärtan brann inom oss när han talade till oss medan vi vandrade vägen fram, och när han öppnade skriftens lärdomar för vårt förstånd!”[44]
190:5.7 De stannade inte för att äta. De hade sett Mästaren i morontiagestalt, de rusade ut från huset och skyndade tillbaka till Jerusalem för att sprida den goda nyheten om den uppståndne Frälsaren[45].
190:5.8 Omkring klockan nio den kvällen och just innan Mästaren visade sig för de tio apostlarna, störtade dessa två upphetsade bröder in till apostlarna i övervåningens rum och förkunnade att de hade sett Jesus och talat med honom[46]. De berättade allt vad Jesus hade sagt till dem och hur de inte hade insett vem han var förrän i den stund då han bröt brödet.
| Kapitel 189. Uppståndelsen |
Index
Flera versioner |
Kapitel 191. Jesus uppenbarar sig för apostlarna och andra ledare |
¶ Referenser
- ↑ Jesus kontrollerar allt "liv": Joh 10:17-18; Joh 11:25-26; Joh 17:2-3.
- ↑ Tro en gång levererad till helgon: Apg 4:10-12; Rom 10:9-13; 1 Kor 15:12-20; 1 Petr 1:21.
- ↑ Jesus visade sig för troende: Apg 10:41.
- ↑ Framträdande för James: 1 Kor 15:7a.
- ↑ I kungariket, inga skillnader: 2 Krön. 19:7; Job 34:19; Syr 35:12; Apg 10:34; Rom 2:11; Gal 2:6; Gal 3:28; Ef 6:9; Kol 3:11.
- ↑ Great commission: Matt 24:14; Matt 28:19-20a; Mark 13:10; Mark 16:15; Luk 24:47; Joh 17:18; Apg 1:8b.
- ↑ Evangelium om sonskap: 1 Krön. 22:10; Pred 2:7; Jes 56:5; Matt 5:9,16,45; Luk 20:36; Joh 1:12-13; Joh 11:52; Apg 17:28-29; Rom 8:14-17,19,21; Rom 9:26; 2 Kor 6:18; Gal 3:26; Gal 4:5-7; Ef 1:5; Fil 2:15; Hebr 12:5-8; 1 Joh 3:1-2,10; 1 Joh 5:2; Upp 21:7; 2 Sam 7:14.
- ↑ Stort löfte: Matt 28:20.
- ↑ Varken jude eller hedning: 2 Krön. 19:7; Job 34:19; Syr 35:12; Apg 10:34; Rom 2:11; Gal 2:6; Gal 3:28; Ef 6:9; Kol 3:11.
- ↑ Great commission: Matt 24:14; Matt 28:19-20a; Mark 13:10; Mark 16:15; Luk 24:47; Joh 17:18; Apg 1:8b.
- ↑ Evangeliet om gudomlig sonskap: Luk 1:69,77; Luk 3:6; Joh 4:22-23; Apg 4:12; Apg 13:47; Apg 16:17; Apg 28:28; Rom 1:16-17; Rom 10:10-13; Ef 1:13-14; Fil 1:19,28; 1 Tess 5:9; Tit 2:11.
- ↑ Gemenskap, brödraskap: 1 Kor 1:9-10; 1 Joh 1:3-7.
- ↑ Söner är "vägen": Gal 3:26.
- ↑ Vägen till Emmaus: Mark 16:12; Luk 24:13-16.
- ↑ Prata om Jesus: Luk 24:17-24.
- ↑ Jesu tal: Luk 24:27.
- ↑ Män långsamma att lära sig sanningen: Luk 24:25-27.
- ↑ Kingdom not of this world: Joh 8:23; Joh 18:36.
- ↑ Alla människor är Guds söner: 1 Krön. 22:10; Pred 2:7; Jes 56:5; Matt 5:9,16,45; Luk 20:36; Joh 1:12-13; Joh 11:52; Apg 17:28-29; Rom 8:14-17,19,21; Rom 9:26; 2 Kor 6:18; Gal 3:26; Gal 4:5-7; Ef 1:5; Fil 2:15; Hebr 12:5-8; 1 Joh 3:1-2,10; 1 Joh 5:2; Upp 21:7; 2 Sam 7:14.
- ↑ Förutsäger Peters förnekelse: Matt 16:21; Matt 17:22-23a; Matt 20:17-19; Matt 27:63; Mark 8:31; Mark 9:31; Mark 10:32-34; Luk 9:22,31,43b-44; Luk 18:31-33; Luk 24:7,46; Joh 14:28a; Joh 20:9.
- ↑ Alla familjer ska välsignas: 1 Mos 12:3; 1 Mos 28:14.
- ↑ Han kommer att höra rop från fattiga och behövande: Pred 72:4,12-13; Pred 113:5-8; Jes 41:17.
- ↑ Naturlig som skuggan av andlig: Pred 72:17; Mal 3:12.
- ↑ Sjuttio gick och återvände: Jes 32:2.
- ↑ Foderflock som sann herde: Jes 40:11.
- ↑ Endast sanne Gud: Jes 42:7.
- ↑ I mörker ett stort ljus: Jes 9:2.
- ↑ Bind upp brustet hjärta: Jes 61:1.
- ↑ Han kommer att trösta sörjande: Jes 57:18; Jes 61:2-3; Jer 31:13; Matt 5:4.
- ↑ Frälsningens glädje: Pred 51:12; Jes 12:3; Hab 3:18.
- ↑ Han är en profet.: Hagg 2:7.
- ↑ Evig glädje: Jes 35:10; Jes 51:11; Jes 61:7.
- ↑ Son, rättfärdighetens sol: Mal 4:2.
- ↑ En profet mäktig i gärning: Pred 28:8.
- ↑ Han kommer att rädda oss från synder: Matt 1:21.
- ↑ Han kommer att söka och rädda dem som går vilse: Matt 18:11; Luk 19:10.
- ↑ Törst efter rättfärdighet: Matt 5:6.
- ↑ Troende lever för evigt: Dan 12:2; Matt 19:16,29; Matt 25:46; Mark 10:17,30; Luk 10:25; Luk 18:18,30; Joh 3:15-16,36; Joh 4:14,36; Joh 5:24,39; Joh 6:27,40,47; Joh 6:54,68; Joh 8:51-52; Joh 10:28; Joh 11:25-26; Joh 12:25,50; Joh 17:2-3; Apg 13:46-48; Rom 2:7; Rom 5:21; Rom 6:22-23; Gal 6:8; 1 Tim 1:16; 1 Tim 6:12,19; Tit 1:2; Tit 3:7; 1 Joh 1:2; 1 Joh 2:25; 1 Joh 3:15; 1 Joh 5:11,13,20; Jud 1:21; Upp 22:5.
- ↑ Han skall utgjuta ande över allt kött: Hes 11:19; Hes 18:31; Hes 36:26-27; Joel 2:28-29; Luk 24:49; Joh 7:39; Joh 14:16-18,23-26; Joh 15:4,26; Joh 16:7-8,13-14; Joh 17:21-23; Apg 1:5,8a; Apg 2:1-4,16-18; Apg 2:33; 2 Kor 13:5; Gal 2:20; Gal 4:6; Ef 1:13; Ef 4:30; 1 Joh 4:12-15.
- ↑ Ande kommer att bli en brunn med vatten: Joh 4:14.
- ↑ Rikets evangelium: Matt 3:2; Matt 4:17,23; Matt 5:3,10,19-20; Matt 6:33; Matt 7:21; Matt 8:11; Matt 9:35; Matt 10:7; Matt 11:11-12; Matt 12:28; Matt 13:11,24,31-52; Matt 16:19; Matt 18:1-4,23; Matt 19:14,23-24; Matt 20:1; Matt 21:31,43; Matt 22:2; Matt 23:13; Matt 24:14; Matt 25:1,14; Mark 1:14-15; Mark 4:11,26,30; Mark 9:1,47; Mark 10:14-15,23-25; Mark 12:34; Mark 14:25; Mark 15:43; Luk 4:43; Luk 6:20; Luk 7:28; Luk 8:1,10; Luk 9:2,11,27; Luk 9:60,62; Luk 10:9-11; Luk 11:20; Luk 12:31-32; Luk 13:18,20,28-29; Luk 14:15; Luk 16:16; Luk 17:20-21; Luk 18:16-17,24-25; Luk 19:11; Luk 21:31; Luk 22:16-18; Luk 23:51; Joh 3:3,5; Rom 14:17; 1 Kor 4:20; 1 Kor 6:9-10.
- ↑ Hur stor frälsning: Hebr 2:3.
- ↑ Ankomst och erkännande: Luk 24:28-31.
- ↑ Inget bröllopsplagg: Luk 24:32.
- ↑ Återgå till Jerusalem: Luk 24:33.
- ↑ Goda nyheter: uppstånden Herre: Mark 16:13a; Luk 24:34-35.